In i dimman... Ett djärvt försök att bestiga Romeleåsen! Idag parkerade jag och Fredrik Olson i Häckeberga för att se om det överhuvudtaget var lönt att försöka ge sig på Skåneleden som leder upp mot Klinten. Mina förväntningar var låga eftersom snön låg blöt och tung på stigarna. Men på något sätt hade sol, plusgrader och regn gjort sin plikt den senaste veckan och fått bort mer snö än jag trodde var möjligt. Positivt! Vi, två glada MTB entusiaster begav oss mot Klinten på den växelvis snöfattiga leden. Vi stötte på en stor flock rådjur och en mindre grupp dovhjort i skogarna, även tydliga vildsvinsspår på flera ställen, tur att slippa träffa dom bestarna...

På en del ställen hade det bildats små sjöar av smältvatten då man fick ta små omvägar genom skogarna. Vi mötte ytterligare en MTB entusiast och en del vandrare. Tråkigt nog började det att regna när vi närmade oss Klinten. Väl däruppe blev det en liten paus för att sen bege sig nerför Downhill-banan. Den var helt snöfri så det gick bra! Efteråt började man känna sig lite mör och blöt, så vi beslöt oss för att bege oss samma väg tillbaka som vi kom, ner mot bilarna. Nerför Klinten bjöd jag på dagens stunttrick då jag flög som en vante ner i marken efter att framhjulet tappat fäste på en blöt stock... Detta hör till, det är oftast någon i gruppen som gör i alla fall en vurpa per tur. Ibland gör det riktigt ont, men jag hade turen på min sida idag och landade/kasade mellan de värsta stenarna.

Vi hade bitvis riktigt halt underlag med ett tjockt töat istäcke med vatten ovanpå som skärpte sinnena till max, för ett enda litet sneställ med framhjulet så låg man där. Men isen smälter!

Med dagens tur fick vi bekräftat att inom en mycket snar framtid är all snö borta från stigarna, och då blir det åka av!